Från tavlor till fotokonst.

Publicerat av Roger den

Snygga tavlor skapas med lust och passion skulle man kunna säga istället.

Men det kanske inte är så konstigt. Mänsklighetens konstnärliga utveckling har gått från 30.000 år gamla väggmålningar i grottor och ansiktslösa modersfigurer, till dagens moderna tavlor av fotokonst. Alltid har vi försökt avbilda vår längtan i olika former av tavlor. Antingen det rör sig om längtan till det ena eller andra köttet eller efter andlig spis så hänger man tavlor på väggen.

(Samtliga bilder hämtade från wikimedia)

Här kan du se och köpa tavlor som är miljösmarta och koldioxidkompenserade

Renessansen

Vi tar sats i renessansen (ca 1450 – ca 1550). När konstnärerna äntligen fick släppa loss känslor och kreativiteten för att måla sina tavlor var skönhetsidealet den nakna människokroppen. Till och med i kyrkornas tavlor och målningar.

Människor har i alla tider prytt sina väggar med konst, även om de inramade tavlor med föreställande konst som vi förknippar med ordet tavlor dröjde ända fram till 1450-talet när Renässansen inföll med klassiska tavlor som Venus födelse av Botticelli (1455-1510), Mona Lisa av Leonardo Da Vinci (1452-1519) eller Den yttersta domen, som är målad i taket av Sixtinska kapellets tak av Michelangelo (1475-1564). Även om den inte kan sägas höra till gruppen traditionella tavlor i ordets egentliga betydelse så är det ändå föreställande och figurativ konst.

Michelangelo var enligt sig själv först och främst skulptör och en trolig orsak till hans konstnärliga framgångar bör vara den känsla för anatomi som speglas i hans skulpturer. Till exempel statyn av David, men även i många av hans skisser och tavlor som ännu finns bevarande.

Han misstänktes av många vara homosexuell, något som stärks av hans dikter och brev där han satte ord på sin längtan efter män, och ser man till hans tavlor kan det kanske vara så. Idag saknar hans läggning betydelse. Tavlor av nakna manskropparna är avbildade med precision och man får en känsla av att konstnärens hand nog varit på upptäcktsfärd bland hud och muskler. Sedan har han smugit in en del spännande erotik i sina tavlor och målningar. Till exempel att ge gud en svällande byst under tunikan, även om ett farbroderligt helskägg pryder ansiktet.

Detalj från Sixtinska kapellet
Detalj från Sixtinska kapellet.

Många konstkännare och konstälskare är övertygade om att skapandet av tavlor och konst är intimt förknippad med människans lust och sexualitet. Vi målar helt enkelt tavlor och av det vi längtar efter, av det som väcker lusten och passionen i oss.

Manierismen

Manierismen med tavlor i klara färger och med överdrivna former.

Manierismen 1520-1620 kännetecknas huvudsakligen av tavlor i klara färger, utarbetade kompositioner, överdrivna former och dramatisk rörelse. Det nya svarta blev att förvränga kroppens proportioner.

Gemensamt för manierismen är tavlor med långsträckta former, klara färger och svepande rörelser. Både renässansen och manierismen kan sägas vara en motreaktion mot protestantismens känslokyla. Kända tavlor är exempelvis Madonnan med den långa halsen, av Parmigianino (1503-1540) eller Venus av Agnolo Bronzino (1503-1572).

Venus av Agnolo Bronzino
Venus av Agnolo Bronzino

Barocken

Barockens (ca 1550 – ca 1650) tavlor är svulstiga, dramatiska och vill fånga rörelse.

Barockens höjdpunkt var under 1600 talet, men än idag använder vi ordet barockt om något som anses överdrivet eller absurt. Kanske har vi akademin i Bologna att tacka för stilen. Akademin grundades under 1580 talet.

Kända barockmålare är George de La Tour och Carvaggio. George de La Tour (1593-1652) målade tavlor som Sankta Irene (1649) och Josef med Jesusbarnet (1645), vilken är en mycket ovanlig tavla eftersom lille Jesus avbildas utan att hans mor – Maria är närvarande. Carvaggio (1571-1610) uppehöll sig istället gärna i det profana och backade inte för tavlor med motbjudande motiv till exempel Judit som hugger huvudet av Holofernes.

Carvaggio och Rembreandt (1606-1669) är båda föregångare inom klärobskyr – användningen av ljus och skugga i en tavla. Särskilt om färgerna är starkt kontrasterande. Tekniken används till exempel för att framhäva ansikten som till exempel i en av Rembrandts senare tavlor Den förlorade sonens återkomst, där ljuset faller in och fångar både det centrala motivet och lyfter fram ansikten från de kringstående. Det här är något som man än idag kan se idag i tavlor och fotokonst från många olika fotografer.

Exempel på klärobskyr - Rembrandt's den förlorade sonen
Exempel på klärobskyr – Rembrandt’s den förlorade sonen

Rokoko

Rokokon (ca 1740 – ca 1790) gör entré i början av 1700‐talet. Ut med den gamla, tunga dramatiken och in med det gulliga och lättsamma.

Konsten gick över från barockens dramatiska tavlor till den dekorativa och graciösa stil som vi idag kallar rokoko. 1700‐talet var upplysningens tid. Tron på människans förmåga är stark.

Inom rokokostilen ska tavlor vara söta och perfekta. En tavla ska ha motiv som gärna är blommiga och målade i ljusa, eleganta pastellfärger. Vita, guldfärgade, silverfärgade, ljusa rosa, gula, blåa och gröna nyanser syns på alla tavlor. Rokokon dominerade konsten under 1700‐talets första hälft. Kända rokokomålare är Alexander Roslin från Sverige (1718-1793) med tavlor som Damen i slöjan eller sitt självporträtt.

En annan rokoko-konstnär var fransmannen Francois Boucher (1703-1770). Även han var från Frankrike. Han var hovmålare hos Ludvig XV och har målat tavlor som Leida och svanen, eller ”Madam de Pompaduor” (Ludvigs berömda älskarinna) som är en av hans allra mest kända.

Nyklassicism (ca 1770 – ca 1840) var den mest betydelsefulla stilen inom konsten under perioden. Nyklassicismen kallas också neoklassicism eller nyantik och de tavlor som framställdes inspirerades av grekisk-romerska ideal.

En svensk nyklassicist var Johan Tobias Sergel, 1740-1814 vars tavlor och skulpturer förlänade honom både adelstitel och riddarskap. Jacques-Louis David (1748 – 1825) var en fransk nyklasicistisk målare och hans tavlor är kända för sina dramatiska scener.

Jacques-Louis David  - Cupid & Psyche
Jacques-Louis David – Cupid & Psyche

Romantiken

Romantiken (ca 1790 – ca 1850) kom och nu är det själen och känslorna som ska synas på tavlorna.

Romantiken uppstod som reaktion mot den förnuftstro, materialism och mekaniska världsbild som rådde inom kulturen under upplysningen. Nu ska återges i tavlor. Gärna då med naturen som känslolandskap eller med hjältar och hjältinnor. John Constable (1776-1837) skapade en ny trend när han målade tavlor med färger som inte blandats fast de på avstånd såg ut att vara brutna med andra kulörer. Hans elev Ferdinand Victor Eugène Delacroix, (1798-1863) bar trenden vidare i många av hans närmare 850 tavlor. En av hans mest kända tavlor är Friheten på barrikaderna. Delacroix inspirerade många senare konstnärer som Monet, Manet och Seurat.

Eugène Delacroix - Friheten på barrikaderna
Eugène Delacroix – Friheten på barrikaderna

Realismen

Realismen ca 1855 – ca 1880. Nu ska alla tavlor vara porträttlika. Där romantiken gärna gick till överdrifter är det nu perfektion som råder.

Realismens fader heter Gustave Courbet (1819 – 1877). Hans skisser, teckningar och tavlor var ledande inom realismen. En av hans mest kända tavlor är Världens ursprung, föreställande en frodig kvinnokropp, bröst, mage, sköte och lår. Sådana tavlor väcker både känslor och frågor.

Gustave Courbet - Världens ursprung
Gustave Courbet – Världens ursprung

Impressionism

Impressionism – ca 1870 – ca 1900. uppstod när målarnas tavlor inte kunde konkurrera med fotografiet.

Impressionismen uppstod i Frankrike under mitten av 1800-talet av Monet, Manet, Renoir, Bazille, Sisley, Degas ochPissarro. De var påverkade, i första hand uppfinningen av fotografiet, som tog ifrån målarna deras betydelse av att dokumentera verkligheten i så realistiska tavlor som möjligt. Det man ser i deras tavlor blir istället grova synliga penseldrag och nya sätt att måla ljus och skuggor exempelvis med komplementfärger.

Postimpressionism

Postimpressionism – ca 1880 – ca 1910 Tavlor ska nu återge verkligheten fast utan att ha så mycket ljus och skuggor.

Till postimpressionisterna brukar bland andra räknas Paul Cézanne, Vincent van Gogh och Paul Gauguin. De är andra generation impressionister. De ville att deras tavlor skulle uttrycka mer än imperssionisternas.

van Gogh - stjärnklar natt
van Gogh – stjärnklar natt

Pointilism

Pointilism – ca 1880 – ca 1890. Tavlor med prickar ger en känsla av ytor.

Georges Seurat (1859-1891) var den som uppfann konsten att måla tavlor av prickar med färg.

Symbolism

Symbolism / Jugend / Art Nouveau– ca 1880 – ca 1910. Nu ser man organiska slingrande former, frön, stammar och frukter i tidens tavlor gärna tillsammans med långsmala kvinnogestalter.

Den engelska tidskriften The Studio betydde mycket för jugendstilens spridning. Upplevelsen är att man gått från tavlor till affischer där symbolismen och japansk konst hade stort inflytande. En av målarna som använde stilen i sina tavlor hette Alphonse Mucha (1860–1939)

Alfons Mucha - Dans
Alfons Mucha – Dans

Fauvism

Fauvism – ca 1905 – ca 1910. En europeisk strömning inom måleriet under tidigt 1900-tal, där färgen var den viktigaste beståndsdel i alla tavlor.

I boken Fauvismen och expressionismen beskriver författaren Bernard Denvir fauvismen, med dess karakteristiska frigörelse av färg och form, som expressionismens första framträdande inom den moderna bildkonsten.

Andre Derain Den svängande vägen
Andre Derain Den svängande vägen

Expressionism

Expressionism – (ca 1905 – ca 1920). Termen används för tavlor, där avbildandet av föremål även ger uttryck för konstnärens inre föreställningsvärld.

Inom måleriet kan man förstärks upplevelsen av tavlor genom ett medvetet bruk av starka färger, en förvrängning av formerna och så vidare. Som föregångare betraktas Vincent van Gogh (1853 – 1890), men den som främst lanserade expressionismen som konstnärlig riktning i Frankrike var Henri Matisse (1869-1954). 
Eftersom det inte gått 100 år sedan Matisse dog kan jag inte visa några av hans tavlor här. (Detsamma gäller de efterföljande stilarna)

Kubism

Kubism – ca 1907 – ca 1920. Används om tavlor där landskap eller föremål framställs som flersidiga, eller mångfacceterande.

Verkligt kubistiska tavlor är de där föremål, landskap och människor framställs som flersidiga (eller mångfacetterade), hårda kroppar. Men stilen kom senare att omfatta även tvådimensionellt abstrakta former där mönstret fick större betydelse.

Dadaism, Ready Mades – ca 1914 – ca 1920. Bildskapandet hölls inte samman av gemensamma estetiska ideal utan av ett ställningstagande mot samhället. Konsten och tavlorna hade en andemening av att förnekade man de ideal som samhället hyllade, främst dess tro på logiken och sunt förnuft.

Futurism

Futurism – ca 1909 – ca 1920. Futuristiska tavlor framställer gestalter och föremål i rörelse.

Marinetti publicerade det första futuristiska manifestet i Le Figaro i februari 1909, i vilket han proklamerade krig mot traditionalismen. Året därpå utgavs tre manifest, däribland målarnas ”Tekniska manifest”. Futurismen hyllade maskinen, och förkastade äldre tiders konst.

Surrealism

Surrealism – ca 1920 – ca 1930. Att låta slumpen inverka på skapandet av tavlor har varit ett återkommande moment.

Surrealistiska tavlor inbegriper att konstnären tagit sig förbi logiken, som betraktas som ett konstens fiende, för att låta det undermedvetna skapa tavlor där vrickade kombinationer av ting löper samman. När förnuftet skjuts åt sidan kan tavlor där ett ägg att är större än solen kan målas eller varför inte en tavla där en meningsfull koppling mellan till exempel en grön varmkorv och en gigantisk kam ta plats i avsaknaden av logik.

Informell konst, L’art Informel, Tachism

Informell konst, L’art Informel, Tachism – 1940-talet. En stil inom informell konst där tavlor produceras på ett spontant sätt.

Tachismen kännetecknas av att tavlor framställs genom spontan penselföring, duttar och färgklickar direkt från tuben, emellanåt klotter som påminner om kalligrafi. Den amerikanska motsvarigheten heter action painting och den betonar spontaniteten i de tavlor som målas och det personliga i uttrycket.

Minimalism

Minimalism 1960. Gärna tavlor med en enda färg.

En konstriktning som avser producera konstverk som är befriade från konstnärens subjektiva uttryck och använder sig av så begränsade uttrycksmedel som möjligt.

Popkonst

Popkonst 1970. Popkonsten utmanade konstuppfattningen genom att använda sig av tavlor där visualitet från populärkulturen och det massproducerade fördes in i finkulturen.

En vanlig arbetsmetod inom popkonsten är att kontextförflytta och isolera objekt och symboler, eller kombinera dem med andra objekt. Popkonsten i alla dess former fick sitt största uppsving i USA på 1960-talet, där den kom som en reaktion på den abstrakta expressionismen och som ett gensvar på vissa dadaistiska infall.

Postmodernism

Postmodernism 1980 syftar på en utveckling inom konsten. Tavlor kan beskrivas som antingen sprungna ur eller som varande en reaktion på modernism och modernitet.

Postmodernismen vänder sig ifrån tanken att det finns fasta värden. Konstnärens tavlor ska, ställa sig kritisk inför tanken på objektivitet. I sina tavlor präglas målaren av en filosofisk skepticism.

Samtidskonst

Samtidskonst 1990. Tavlor som målats från sent 1960-tal till och med 2010-talets konst.

Många konstnärer fortsätter även i dag att skapa konst utifrån ett modernistiskt ramverk, varför nutida konstverk inte alltid uppvisar eller avhandlar typiskt postmodernistiska idéer. Därför används i stället ofta begreppet samtida konst, på grund av ordets inkluderande karaktär


Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

1 × 2 =